Ett hållbart jordbruk

Jorden ger oss värdefulla livsmedel. Utan ett fungerande jordbruk skulle de flesta måltider vara ganska torftiga. Med bröd, pasta, ris och andra stapelvaror kan vi laga god och näringsriktig mat till ganska låga kostnader. Annat var det förr. I Sverige har potatis, rovor och rotfrukter varit huvudingredienserna i all matlagning under lång tid. Ja, fram tills dess att potatisen kom till Sverige var det i princip rotfrukter och rovor som var basfödan.

Befolkningen på jorden ökar kraftigt. Inom kort kommer jordens befolkning att uppgå till åtta miljarder människor. Det är en enorm utmaning att ordna med livsmedelsförsörjningen för alla dessa människor. Vårt klot växer ju inte direkt. Den odlingsbara marken har i princip varit lika stor till ytan sedan jordbruket startade för cirka 10 000 år sedan. Vi måste alltså hitta lösningar för att effektivera livsmedelsproduktionen på den odlingsbara ytan.

Samtidigt måste jordbruket vara hållbart. Vi kan inte lämna ifrån oss en förverkad jord. Vi måste producera livsmedlen med en mindre energi- och vattenåtgång och utan att använda kemikalier i stor skala.

Koldioxidutmaningen är en annan viktig fråga när det handlar om att skapa ett hållbart jordbruk. Jordbruket ger upphov till utsläpp av såväl koldioxid som metangas, vilka båda är så kallade klimatgaser. En viss halt av koldioxid i atmosfären måste vi ha, annars skulle livet på jorden inte kunna existera. För höga halter av koldioxid kan emellertid medföra vissa problem. En lösning på koldioxidutmaningen är att nyttja biogas i högre utsträckning. Många andra problem och utmaningar återstår dock att lösa.

Grisar, köttklister och andra matfrågor

Det var väl ingen som missade debatten om den märkliga ingrediensen köttklister för något år sedan. Ingrediens och ingrediens, förresten. Köttklistret var, och är, ett medel för att limma ihop skinkbitar för att ge sken av att det är en hel skinka man köper i butiken.

Köttklistret är dock bara toppen av det berg som omfattar många frågor om hur våra livsmedel egentligen produceras. Skinkan är ett bra exempel på hur EU:s jordbrukspolitik fullständigt har fallerat. Idén om EU:s jordbrukspolitik var inte särskilt lyckad från början, men med de senaste årens avslöjanden om matdumpning samt fruktansvärda förhållanden för grisar, kycklingar och boskapsdjur, har det blivit allt mer tydligt att det måste till en förändring.

En god bit skinka är i dag resultatet av en mycket märklig process. En kurerad skinka från Italien, tänk parmaskinka, behöver inte alls vara gjord på en gris född och uppvuxen i just Parma (även om EU-direktiven klart och tydligt stipulerar att så ska vara fallet för att en ursprungsmärkning ska gälla). Skinkan kan lika gärna komma från Danmark, vilket ofta är fallet. Den danska grisindustrin är nämligen vida känd i Europa. Antingen slaktas grisen i Danmark och transporteras med mindre miljövänliga transportsätt hela vägen till Italien eller så transporteras den levande grisen med samma mindre miljövänliga transportsätt. Alldeles oavsett är det något som är fel.

Den mat vi ser i våra butiker behöver alltså inte alls komma från det land vi tror. Den grekiska fårosten kanske är gjord på spansk mjölk i Tyskland. Det frasiga danska wienerbrödet kan vara tillverkat av finskt mjöl i en fabrik i Portugal.

Vi måste värna om våra skogar

Sveriges skogar är en av Europas större lungor. Våra skogar tar upp enorma mängder koldioxid som annars skulle spridas i atmosfären. Samtidigt är skogen hem för många djur- och insektsarter. Skogen bevarar alltså den biologiska mångfalden. Generellt sett behandlar vi skogen väl i Sverige. Avverkningen och skötseln sköts professionellt och följer uppsatta regler. Bland annat måste man återplantera skog efter avverkning.

I många platser i Europa är skogsskötseln inte lika strikt. EU-regelverket är nämligen inte harmoniserat och det finns stora skillnader mellan olika länder när det handlar om regler för avverkning och återplantering. Särskilt i det forna Östeuropa är skogsskyddet inte särskilt starkt.

I flera länder i Europa pågår illegal avverkning av skog. Illegal avverkning har två negativa konsekvenser. Dels påverkas givetvis naturmiljön. Skog som avverkas illegalt återplanteras sällan, vilket river upp stora sår i de ofta känsliga skogarna. Den andra negativa konsekvensen handlar om att de som bedriver illegal avverkning får konkurrensfördelar över de som bedriver skogsbruk enligt alla konstens regler. Det är nämligen billigare att avverka illegalt än att följa de regler som gäller.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att illegal avverkning kan vara ett sätt för vissa regioner att öka sin levnadsstandard. Detta mål kan dock inte sägas vara jämlikt målet att bevara känsliga naturmiljöer. I Europaparlamentet kommer jag driva frågan om ett rättvist skogsbruk som tar hänsyn till miljö och klimat.

Djurskyddet avseende husdjur måste stärkas

Våra husdjur är ofta fullvärdiga familjemedlemmar. Vi tar hand om våra hundar, katter och andra husdjur på bästa sätt. Så borde det i alla fall vara. Många husdjur lider skada av dåliga boendeförhållanden och dålig mathållning. Vissa husdjur plågas, misshandlas och utsetts för allmän misskötsel. Jag kan inte acceptera att husdjur behandlas på detta sätt.

Lissabonfördraget stipulerar att ett djur är en kännande varelse. Det betyder att ett husdjur ska få de bästa möjliga livsförhållandena så att djuret kan leva ett värdigt liv. Mer exakt handlar det om att husdjuret ska uppleva ett antal friheter, bland annat frihet från hunger och törst samt frihet från smärta, skada, lidande och sjukdom.

I mitt arbete för att förstärka djurskyddet i EU arbetar jag med fyra huvudfrågor. För det första är det centralt att sjukdomsspridning minimeras så långt det är möjligt. Spridning av sjukdomar sker oftast vid förflyttning över inre eller yttre gränser. Gränsskyddet behöver stärkas och gränskontrollerna måste bli striktare.

För det andra måste de regler som redan är beslutade följas till punkt och pricka. Man får inte tumma på det djurskydd som redan finns. Det handlar bland annat om regler för uppfödning, avel och försäljning. Smugglingsförbudet är en annan fråga som är viktig i sammanhanget.

För det tredje är det väsentligt att husdjursägarna har tillräckligt med information om vilka skyldigheter som åligger en djurägare.

En fjärde fråga handlar om veterinärhjälp. Ett djur som drabbas av sjukdom eller en skadas i en olycka ska kunna få kompetent veterinärvård, oavsett var i gemenskapen djuret hålls.